Att få sitta där och känna av din närhet var otroligt.. Det låter konstigt och är konstigt, men det kändes som du var där med oss hela tiden. Du satt säkert brevid oss och skrattade över att jag åt middag med din mamma, för varken du eller jag skulle någonsin kunna föreställa oss det.Minns då du nämnde och frågade på skämt om jag skulle med hem till henne, då du skulle dit och äta tacos, men att jag gärna gjorde det vid ett annat tillfälle. Nog blev det en middag alltid, men utan dig..   

Fotografierna som speglar tillbaka på en tid som varit och som inte kommer att återkomma.. Att se de där leendet som gjorde mig så glad och varm inombords. Det gör ont.

Du har världens underbaraste mamma och jag är så glad att hon tar till sig mig, så att jag får lära känna dig mer, men från ett helt annat perspektiv. Många gånger har jag tänkt ... Tänk om jag inte hade fått något samtal, inte fått veta någonting utan blivit tvungen att upptäcka annonsen i tidningen, hur hade jag agerat i ett sådant läge? 
-Tack Marie, tack så mycket.

Väntar, tänker..  Om,om,om..?!
Så många om som jag vill ska försvinna.