Igår var jag ledig, så dagen spenderades med städning samt en sväng ner på stan. Där inhandlades det 3 plagg för 300:- på Bikbok. 2 mysiga koftor, samt en kavaj som är längre framtill. Mycket stiligt! Skulle egentligen kostat 1095:- på ordinare pris, så ibland fyndar man :) På kvällen testade jag mig på Core som inte alls var min grej, så bokade in ett zumbapass direkt efter jobbet idag.

I morgon är det fredag, vilket innebär att Lena&Saggjo kommer hit till Skellefteå:) Ska fläta ur Lenas hår, som tog mig 15 timmar att fläta i .. Frågan är hur lång tid det kommer att ta att fläta ur det ? Lär nog gå betydligt snabbare!

Ska nog bli rödhårig på heltid!

Blev ett boxningpass med en ny instruktör idag, som jag ej prövat på förr. Annorlunda övningar och dyl. Men måste säga att jag gillar den ''gamla'' instruktören bättre :) Men variation kan ju vara bra.
Dagen har bestått i att jag har tvättat, städat garderoben och tillagat fullkornslasagne med spenat. Sen förstås träning på det, även hunnit med att boka in ett zumbapass i morgon direkt efter jobbet.


Förresten, någon som råkar ha en damcykel, nyare modell till salu? Min har börjat att ge upp totalt.. Utan lysen och reflexer är en sak, men den saknar bromsar! Mina skor börjar bli allt för nötta, samt är oron för en krock och olycka större. Om man har turen med sig kan man få böter av farbrorblå. 750:- då man saknar lyse och reflexer, samt 500:- för bromsar. En summa som slutar på 1250:-, kanske värt att försöka styra upp min cykel om jag inte hittar någon att köpa..

Igår var det 1 år sedan som Marcus dog, och idag är det 1 år sedan jag fick det där hemska telefonsamtalet och beskedet. Minns tydligt hur jag hade gjort mig i ordning och väntade på att han skulle höra av sig, då ett obekant nummer ringde. Det samtalet var från Marie, Marcus mamma, och jag trodde allting var ett stort skämt tills jag lagt på och insåg att det var verkligt. Jag skrek rakt ut samtidigt som tårarna sprutade. Den frustration och panik som svepte över mig, vars skulle jag ta vägen? Varken någon nära vän eller familjemedlem fanns till hands. Kort därpå satt jag på en buss påväg till Umeå, för jag ville verkligen inte vara ensam.

Mitt i det där tragiska och hemska som hände för 1 år sedan, finns det faktiskt något ljust, jag fann mig en väldigt fin vän, Frida. Det var och är, fortfarande en lättnad att vi började prata. Så många tankar som har kastats mellan oss! Hur många har träffas på det sättet som vi gjort, och blivit så pass bra vänner? Inte många.

Det var en väldigt fin dag igår, besöket på asklunden, middagen, allt prat och fotografierna. Skulle vilja säga att det inte kunde ha blivit bättre. -tack!

Allt är och kommer förbli overkligt. 
 
♥