Ligger hemma i sängen och i vanlig ordning kommer tankarna då jag inte gör något..Tidigare ikväll körde jag och hämtade lillebror i Gafsele, och påväg dit kom jag in i tankarnas värld så att tårarna började rinna nedför kinderna..

Allt är tungt just nu, och att försöka se ljust på vardagen är nog det tyngsta.. När kommer det vända, kommer det att göra de? Känns som man är med i  en sorglig film, för det är de verkligen.. Brukar sådana filmer ha någon vändning eller fortsätter det i samma spår..?

Tack Frida & Annelie för igår. Det värmer verkligen inom mig då jag vet att Frida finns där och att hon är en underbar människa gör saken så mycket bättre. Vill att du ska veta att jag finns för dig oavsett vad det än gäller vännen.


När kommer jag känna/bete mig som den glada, tokiga Camilla jag egentligen är?